”- Hon har ett barn fast hon själv är ett barn”
Min kollega verkar onekligen nöjd över hur hon fick till beskrivningen av mig och jag står brevid och känner att mitt leende är något stelt.

Men min kollega har nog rätt på sätt och vis, det kände jag inte minst när jag och N var i lekparken igår. Man undrar om många av alla de päron som står och häckar vet att de är parodier på sig själva. Vit skjorta, handsfree och en min som signalerar: ta mig härifrån! – hur kul är man som pappa i lekparken då? Som pappa överhuvudtaget?

Kom igen och släpp loss lite i lekparken föräldrar! Det blir mycket roligare både för barnen och för de vuxna också =)

För inte vill man bli ett mossigt päron som har glömt bort hur det pirrar i magen av att åka rutchkana? Eller hur roligt det är att bli alldeles snurrig i huvudet av snurran och sen försöka gå rakt?
Nej så vuxen vill jag faktiskt inte bli på bra länge…